Sista soldagen

Oj vad tomt det kändes igår när mamma och Bert åkte, nästan hela dagen hade jag känslan av att vi också borde ha åkt och som jag nämde igår, en konstig känsla av att vara klar. Det var svårt att ta sig för något, det kändes som att vi bara satt och väntade på att få åka hem vi också.

Men framåt eftermiddagen sprack himlen upp och solen kom fram. Vi tog en långpromenad i skogen och hann ner på stranden för att busa en stund. Jag började sen lite smått plocka ihop och förbereda för hemgång. Tålamod och bara gå och vänta är jag ingen stjärna på :) Vi avslutade dagen med en solig promenad på stranden och för en stund så kändes allt så där perfekt. Viggo sprang och busade fritt, solen värmde fortfarande lite fastän klockan var förbi åtta och jag kände mig bara så tacksam över tiden här. Är det något som stinger i hjärtat att lämna så är det stranden och att se Viggo bada och rulla sig i sanden om vartannat, lyckan i de ögonen

Idag verkar solen hitta fram på nytt och jag håller tummarna för att vi får en sista dag på stranden! Vi räknar med att plocka ner tältet idag också i sånt fall så att jag slipper krångla med att behöva plocka upp det och lägga det på tork hemma. Sen väntar regn och vi åker hem tidigare än först planerat då William har en viktig fotbollsmatch onsdag kväll.

Nu sitter jag och Viggo i tältet och väntar på att W ska vakna så vi får lite sällskap! Hoppas ni får en fin dag hemma!

image

image

image

image

image

image