Oemotståndlig

Livet rullar på. Är i ett riktigt inspirations flow just nu där det känns kul med nya ideer, kul att jobba, kul att drömma. Och det bästa av allt är att när man mår bra så faller allt på plats och allt känns lätt!

Viggo som hela sommaren har varit van med att jag är tillgänglig och leker och umgås med honom hela dagarna tycker jag är pisstråkig som jobbar och åker iväg utan honom ibland :)
Igår gjorde han många tappra försök till uppmärksamhet :)

image

image

Haha han kan han min oemotståndliga älskade vän!

Lycka när det äntligen blev hans tur för lite mental träning och långpromenad runt sjön. Vi hittade en ny fin och framförallt hundvänlig badplats som vi inte kände till sedan innan! Tummen upp!

image

Idag njuter vi av solglimtar ute på tomten och ser fram emot kvällens yoga!  Utan yoga och meditation så hade inte mitt liv sett ut som det gör idag! <3 image


Inspirationskälla <3

Inspirationskälla <3

Jag har länge önskat en inspirationskälla, en grupp att dela tankar, erfarenheter och möjligheter med. En källa där man kan fylla på med mod, inspiration, glädje, hopp och energi för att leva mer i sanning med sina egna drömmar utifrån sina egna förutsättningar.

Så här kommer nu ett förslag. En kombination av föreläsningar, diskussioner och praktiska övningar som berör följande ämnen:

  • Mening & Glädje i livet
  • Attraktionslagen och tankens kraft
  • Livskarta : hur ser mitt nuläge ut och hur vill jag att det ska se ut?
  • Hur börjar jag förändra?
  • Inre lugn och tillfredställese
  • Vem är jag?

Vi träffas varannan måndag 18.00-20.00 i min studio på Brunskogsgatan 1 i Eskilstuna och avslutar varje tillfälle med en gemensam meditation.

Datum: 24/8, 7/9, 21/9, 5/10, 19/10, 2/11, 16/11 samt 30/11

Kostnad: 960kr för samtliga tillfällen.

Vid stort intresse startar jag flera grupper!

Anmäl dig till nathalie@euphoria-wellness.se så snart som möjligt då vi behöver vara minst 4 personer för att det ska gå att genomföra! Det skulle vara fantastiskt roligt om det blev av!

Kram

8


Snuvad

Till och med jag som inte ens är speciellt förtjust i sommarhetta börjar känna mig snuvad på sommaren! Kommer inte ens ihåg när jag gick en regnfri promenad senast!? Haha dessutom måste jag sluta säga att det 30 minuter hemifrån börjar spöregna då en öppen himmel har förverkligats alldeles för många gånger vid det här laget:) Det enda positiva är att Viggo vägrar gå om det spöregnar redan från start, så överaskningsmomentet gör i alla fall att vi kommer ut överhuvudtaget:)

image

image

Inte är det kul att torka sig heller!

Så jag plockar fram hösten istället och tänder ljus, rotar fram böckerna och går in i mysmode! Men först – yoga! <3


Ljust kaos

Ibland känns omständigheter oändligt mörka och det kan vara svårt att se meningen med det som händer. Men ibland behövs ett redigt kaos för att reda ut något som länge legat och grott. Känn efter, vilka stunder i ditt liv har gett dig mest kraft och mod att förändra? Hade du tagit samma steg och vågat göra samma sak om kaoset inte hade varit med i bilden?

image

Kaos kan kännas mörkt, men kaos är den bästa vägledningen vi någonsin kan få. På andra sidan av kaos kommer klarhet. Och desto snabbare vi blir på att känna igen vägledningen, desto färre minutrar behöver vi spendera uppgivna och i tusen bitar med känslan av att hela världen är upp och ner och i bitar i ett enda virrvarr av tårar.

Kaos är mörkt först när vi själva tillåter det och kallar det mörkt.

image

Kolla min tokstolle, det här är hans absoluta favoritplats! Han kan sitta här i timmar och bara titta. Får knappt med honom hem:)


Lyckan finns i varje stund

Haha stunderna jag får dela med Viggo <3 Oändlig kärlek! Idag på långpromenaden ungefär halvvägs så slog vi båda oss ner i gräset med en lättnadens suck av att båda ville samma sak just då. Ingenting att jäkta hem till, fullt tillfreds i stunden, och varken kraft eller lust att resa oss :) tur att vi är gjorda av samma skrot! Så många skratt och så mycket glädje du bjuder på varje dag älskade vän! image

Och när jag firar livet inombords så hakar han på utan att blinka och sprallar och bubblar han också. Ibland känns det som att vi har ett alldeles eget språk. Jag förstår oftast honom och han förstår oftast mig. Och oftast behövs knappt ens ord.  Så roligt att se honom växa och bli en otroligt fin kille inifrån och ut. Det samspelet vi haft de senaste veckorna känns som magi, hur är det möjligt att han lyssnar utan att jag ens säger något?! Världen utanför våra logiska gränser är spännande!

image

Vi får förresten ofta den kommentaren när vi är ute och möter folk, “han är otroligt fin”. Jag vet ju såklart att han är världens finaste och bästa hund, men det är ju alltid roligt att få det bekräftat ;)

image

Trumpen bebis som inte vill bli lämnad själv hemma:)


Nu är jag redo!

Nu är jag redo igen! För ett ögonblick, som varade nästan två månader men som kändes som ett andetag, glömde jag bort det jag inte ville glömma bort – yogan, er som jag fått komma nära inpå under yogan, kärleken, det vi delar, värdet, känslan av liv!

Igår träffade jag min drömbundis Stina. Hon värmer mitt hjärta, och inga drömmar känns för stora eller omöjliga i hennes närvaro. En tyst överenskommelse om att alltid säga ja, vad kul det låter, jag stöttar dig, jag tror på dig, kör!

Fick en underbar pratstund med yogaLinda idag, kände mig så glad och upplyft när jag åkte därifrån. Nu är det dags sa hon, och ja, nu är det verkligen dags! Tack för påminnelsen <3 Fick med mig en bok hem som förstärkte känslan och gav gnista och liv till det som har legat i vila! <3 image

Imorgon får jag träffa “häxtjejerna” och jag vet att mer tillit, stöd och värme väntar! Få prata öppet om det som för många inte är känt utan rent av främmande och osant. Få helhjärtat kliva in i den värld och tro vi lever i utan fördömmande.

Min William som alltid finns, alltid tror, alltid är positiv och full av kärlek. Igår fick jag igen komma hem till ett städat hus med tvätten tvättad och den tidigare tvätten vikt och undanlagd och hunden rastad. Så tacksam över att ha någon att dela allt med. Att kunna njuta av att inte behöva klara allt på egen hand, inte behöva vara stark själv utan vara stark som två. Du har öppnat dörrar inom mig som jag inte trodde fanns och det är din aldrig sinande tro och ditt tålamod som tagit oss dit vi är idag och jag är dig evigt tacksam att du inte gav upp på mig.

image

Utanför dörren möttes jag av ett blombud med ett otroligt fint brev inuti. Tack underbara, vackra Frida! Ditt sprudlande och bubbliga skratt är hårt etsat i mitt minne!

Ni, och alla andra i min omgivning, är alla anledningen till att jag gör det jag gör, vill dela med mig av det jag delar med mig av – ni alla får mig att växa, att våga, att bli en bättre version av mig själv, ärligare, öppnare, mer levande! Att prata och umgås med er är bland det självklaraste i världen, orden rinner som vatten och det finns inget att dölja, bara sanning och bara kärlek!

Så tacksam och så full av rikedom i mitt hjärta! Ni är alla otroligt värdefulla och uppskattade! Sent om sider så kör jag spontant igång med yogan på torsdag – hur skulle något annat vara möjligt just nu!? Hjälp mig sprida ordet så lägger jag upp tider under www.euphoria-wellness/schema under kvällen!

Sänder all kärlek som ni ger mig tillbaka – ni ger mina dagar mening! <3 image


Svajjig

Fick precis en insikt om min energi som ofta är svajjig. Från jättehög till jättelåg och tillbaka igen. Sitter ute på baksidan i skuggan på min tomt och kände helt plötsligt “fasen vad stark jag känner mig i det jag brukade känna mig svag i”. Och även om det såklart skulle vara skönt och lättare att vara jämn så är det en underbar känsla att känna sin egen utveckling. Att jag mer och mer är sann mot mig själv och det jag tror på.

image

Hade en liten dipp runt lunch idag av en löjlig anledning. Planerna ändrades och det jag trodde skulle gå snabbt tog 30 minuter extra och helt plötsligt slog alla tankar bakut. Haha hittar inget annat ord än löjligt för det, men huvudsaken är vad som hände sen. Jag fastnade inte i mina tankar och känslor, fullföljde planen ändå istället för att lyssna till tankarna som ville ge upp och åka hem. Och när jag kom ut från gymmet kände jag mig som mig själv igen, sprudlande, lätt, glad och klar – trygg och säker på att allt kommer gå vägen. Inte bara säker, utan övertygad.

Och just nu känns det som att stabilitet inte är att vara jämn hela tiden, utan att lättare och lättare hitta tillbaka till sin egen sanning. Att inte vilja tränga bort eller undvika känslor och upplevelser utan hitta lugn i alla små steg som tillsammans tar en dit man är menad att vara.

image


Vardag

Efter helgens retreat så känns det som att många pusselbitar även för mig föll på plats. Känner ett helt nytt lugn i tankar som har rusat och som jag kämpat med att vrida och vända på, grubblat över och analyserat tills jag varken vet ut eller in, upp eller ner. Vi pratade en hel del om vad vår omgivning format oss till att tycka, känna och resonera som logiskt. Och just där finns glappet och separationen som vi ibland upplever inom oss som förvirring och vilsenhet.

Glappet mellan vad jag är stöpt att tänka och känna och vad mitt hjärta säger är rätt och sant för mig. Att det inte handlar om vad man borde, utan om vad man vill.

image

Känslan imorse att kunna göra skillnad på tankar och hjärtats röst var obetalbar. Ögonblicket av klarhet och tillit, en känsla av att vara oövervinnerlig! Så tacksam för alla magiska stunder jag fick vara en del av i helgen. Så tacksam över att tankarna som hade tagit över min tillvaro nu lyfts av från mina axlar och lämnat en enorm lätthet.

Så tack för varje litet ögonblick av den gågna helgen, tack för alla fina ord och insikter vi tillsammans hittade, tack för all den kärlek vi alla delade, tack för att den bubblan vi tillsammans skapade gav nytt liv!

image


Hemma

Imorse vid 8 rullade vi in i Eskilstuna. Husvagnen är uppställd och urpackad och det var ett trött gäng som kört halva natten och längtade hem till vardagen, hemmiljön och mest av allt – sängen.

Trots min otålighet igår när regnet öste ner så fick vi ett riktigt fint slut på semestern. Vid tvåtiden så avtog regnet så att vi hann göra iordning det sista inför avresan och framåt fem så sken solen så att vi kunde ta en promenad på stranden och Viggo fick bada sin sista gång. Sen gick jag och William till bastu/poolanläggningen och även vi tog ett dopp i havet, skrattade och kramade ur det som fanns att krama ur av resan. 

Vid nio var husvagnen påkrokad och oddsen att vi skulle kunnat sova ett par timmar då var nästan lika med noll så vi tackade för oss och rullade mot Kalmar. Vi stannade och sov, eller William och Viggo snusade gott och jag som skulle köra försökte sova i den mån det gick. Men mitt huvud var programerat på hemfärd och det blev mer slumer än sömn. 02.30 gav jag upp och manade ut tröttmössorna i bilen igen.

Även om man känner sig trött vid nattkörning så är det så himla skönt och fridfullt. Ensam på vägarna, grönt vid varenda trafikljus och absolut ingenting som stör!

Viggo blev superglad över att komma hem, först såg han helt förvånad ut när han väl kände igen sig sen sprang han glatt tomten runt och ville in i huset för att hämta ut sina saker :) Nu är det vilodag som gäller, lite senare ska vi hälsa på min brukare som jag är kontaktperson till, hon har längtat efter Viggo och ville ta en promenad.

Summan av kardemumman – skönt att vara hemma och ha hela hjärtat fullt med fantastiska minnen och roliga stunder.

Tack livet – du är härligt!

image

image

image

image

 


Otålig

Oftast är jag väldigt duktig på att behålla ett lugn men när det gäller att vänta så är jag fruktansvärt otålig. Kryper i själen på mig just nu. Det spö
regnar, i stort sett allt är ihoppackat, kvarstår bara några små detaljer. Vi sitter bara och väntar och jag hittar ingen ro alls i det just nu. Vill göra helt färdigt eller bara göra nånting men fyller ingen funktion att blöta ner kläder och saker när solen snart beräknas titta fram.

Väderprognosen har ändrats och säger att det ska bli sol i eftermiddag så då kan vi i alla fall komma ut och röra oss friare.

Till och med Viggo är trött, fick släpa upp honom ur sängen imorse. Själv slängde han sig på rygg och flinade som han gör när han vill bli klappad på magen och var inte ett dugg sugen på att gå ut i regnet:)

Det blev förresten en riktigt fin sommardag igår efter lunch. Vi var ner på stranden, hann grilla och packa ihop tält och grejer i gassande sol.

Nu ska det bli skönt att komma hem!

image

image

image

image